Hela världen jublar...

Bild: privat

...äntligen ska lilla jag erövra ett av stadens gym. Hela jordens befolkning höll precis en tyst minut för att föreviga detta ögonblick. Ja så hände det alltså, jag stegade in i lokalen och ett litet pip gjorde sig tillkänna. En liten tjej förklarade prydligt att hon ville veta lite prisinformation. Denna tjejen var ingen annan än mig själv. En instruktör förflyttade mig till ett kontor vid sidan om disken och började med inlevelse att prata om träningens vara eller icke vara. Han var snabb att poängtera hans goda personkännedom samt 30-åriga erfarenhet. Smörade även till sig ett underskrivet kontrakt med min signatur på. Ja nu undrar säkert mina nära och kära hur i sjutton detta kunde gå till? Det undrar jag också! Kanske hade det något att göra med att han försökte sig på en komplimang och sade att jag faktiskt inte såg så otränad ut trots allt. Hahaha, inte för att han verkligen menade det. Men det är ändå lite roligt att jag faktiskt tog det till mig och tänker att det mot förmodan kanske finns de som är mindre tränade än mig. Sak samma, på torsdag ska jag lära mig hantera träningsmaskiner med en personlig instruktör. Lyx! Det bör påpekas att det redan fanns en tid för detta imorgon, men det ansåg jag vara lite för tidigt. Min hjärna (för att inte tala om min kropp) måste vänja sig med tanken. Ja så nu vet ni...

På fredag anländer min kameraladdare. Så gör även min Molly som varit på viktväktarkollo hos mina föräldrar. Hennes träning består av trappträning och mammas reducerade matmängder. Stackars Molly, hon kanske har minskat flera hekto nu:-(

Så goodbye mammas goda kakor. År 2008 har börjat!